alltså världen dess jordlärlingar och genom dem
alltså kläm dit oss eller vårda med fett sjukdom
näring rök som de med fuktiga inga många
armar aldrig som lärling med riktig mångjordarm
han gräver inga slingerljusa sting i tungans
inre topp för tusen inte så begåvade
fuktigt i jorden där tolkande döendets lag
grävande gräver de fertilaste negativt
i nilgyttja leran spricker i låtsassolen
bortvänt avgår vi och låtsas vara fertila
det är gudsgott det kommer aldrig alltid åter
liknar vad vi tänkt på som årstider står bittert
vända upplyfta ut med endokrina eldar
Leif Holmstrand |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar